UTMÄRKELSER:

Estniska Kommitténs kulturpris för att jag ansågs vara den "otvivelaktigt mest framgångsrike och förtjänte presentatören inför den allmänna opinionen av Estlands problem", 1974.

Hedersledamot av demokratiska motståndsrörelsen i Baltikum 1977.

Garanterad författarpenning ("livstidsstipendium") från Författarfonden sedan 1978 (kan enligt reglerna utdelas till den som varit yrkesverksam i minst tio år och utgivit minst tio böcker samt visar "hög och stigande kvalitetskurva").

Herbert Tingsten-priset 1979.

Aleksander Kaelas-priset 1980, instiftat till minne av min mosters förre man som bl a utgav flera skrifter om Estland för Utrikespolitiska institutet i Stockholm.

Kroatiska Riksförbundets frihetspris och hedersmedlemsskap "som erkänsla för hans fleråriga aktiva stöd för den kroatiska minoritetens kulturella intressen och för hans engagemang i kampen för de mänskliga rättigheterna i Kroatien", 1983.

Tidskriften Contras frihetspris för att jag "på ett brett fält förtjänstfullt arbetat för att uppmärksamma allmänheten på och engagera den i frågor som rör mänsklig frihet och värdighet. Detta engagemang har varit sakligt och outtröttligt och byggt på breda kunskaper. Genom att budskapet utformats lättillgängligt har det fått genomslagskraft i media och därmed positivt påverkat det allmänna medvetandet om dessa frågor i vårt land.Särskilt stora insatser har Andres Küng gjort för att sprida kunskaper om situationen i de baltiska staterna, våra tidigare nästan okända grannländer, och Latinamerika", 1984.

Esternas Representation i Sveriges kulturpris 1984.

Mottar kulturstipendium från ordföranden för Esternas Representation i Sverige, ösel- och ölänningen Rudolf Schmuul.

Ervin och Eili Nômmeras pris för "särskilt framgångsrik verksamhet i Estlands frihetskamp och politiska verksamhet", 1985.

Estniska Studentförbundet (EÜS) pris, 1986.

Ungerska Riksförbundets diplom med anledning av högtidsdagen på 30-årsdagen av den Ungerska Revolutionen 1956, 1986.

Estniska TV-programmet Dialogs pris för min "dialog med den svenska regeringen" (sedan jag kritiserat dåvarande utrikesministern Sten Anderssons uttalanden under hans första besök i Baltikum), 1990.

Lettiska Centralrådets hedersdiplom för "utomordentliga insatser i kampen för LETTLAND och lettiska folkets frihetssträvanden under åren 1990-91", 1991.

Estniska utbildningsministeriets diplom för "humanitärt bistånd till Estlands utbildningsväsen", 1992.

Tackbrev från Estlands president och premiärminister på min 50-årsdag, 1995.

Lettlands högsta statliga umärkelse, Trestjärneorden, tilldelades jag av dåvarande presidenten Guntis Ulmanis i november 1998 och

Estlands motsvarighet, Vita stjärnans orden, av president Lennart Meri i februari 1999.

50-årsdan50-årsfesten, den 13 september 1995, började hemma i Malmö och fortsatte i Tallinn - redan på flygplatsen. Där togs jag emot med samma banderoll som överraskat mig på 45-årsdagen när jag kom med en stor svensk delegation till Tallinns hamn. Men en del av medarbetarna var nya: från vänster vice VD Kaur, den Kalmar-utbildade marknadsföringsansvariga Kadri, sekreterarna Eve och Ülle, bokförerskan Merje, kamrern Piret. På plats var ytterligare ett par lovande "medarbetare"...Krista och Viktor (Siilats; medägarna).

Lovande medarbetare?Orkestern behövde ingen dirigent. Orkestern spelar