Liberala Studentklubben Sthlm (=Stockholm), ordförande 1966-67.
Folkpartiets Ungdomsförbund, styrelsesuppleant 1970-71.
Folkpartiets partistyrelse, ledamot 1982-91. Här med en fp-ledare, Per Ahlmark, på hans arbetsrum och med en annan, Bengt Westerberg, strax efter Baltiska frihetskryssningen 1985.
Folkpartiets Internationella fond, ordförande 1982-1991.
Sveriges Riksdag, ersättare i oktober resp december 1982.
Küng
med drottning i Brasilien 1984. Riktige kungen något i skymundan
den här gången...
Estniska Liberala Partiet (i Sverige), styrelseledamot sedan 1973.
Estniska Liberala Partiet (i Estland), grundarmedlem 1990; partiet kallas numera Reformierakond (Reformpartiet) och har ett par gånger deltagit i regeringen.
“Exilparlamentet" Esternas Representation i Sverige, ledamot sedan 1977, flest röster (tillsammans med min barndomskamrat, journalisten/författaren Ülo Ignats) vid de flesta valen under 1970,-80 och 90-talen.
Estnisk ordförande för den Baltiska Freds- och frihetskryssningen sommaren 1985. Till vänster då 11-årige Daniel med en lettisk "medfånge", Atis Lejins (forskare vid Utrikespolitiska institutet - först i Stockholm och sedan i Riga, vars skrift "Gäst hos KGB" /Sthlm 1983/ jag skrivit örord till). Till höger med hustrun, Daniel och snart 7-åriga Emilie:
Medlem av en rad andra estniska och baltiska organisationer som studentkorporationen Vironia, forskarsammanslutningen Association for the Advancement of Baltic Studies (AABS), Estniska Kommittén, Estlands informationskontor, Vänskapsförbundet Sverige-Estland.
Estlands Kongress, vald till ledamot våren 1990 med flest röster av samtliga sverigeester.
Rådgivare till Estlands dåvarande "president" (egentligen ordförande för Estlands Högsta Sovjets presidium) och regering.
En av grundarna till Måndagsrörelsen till stöd för Baltikum 1990-92.
Sista
gången med "gänget"- de fyra grundarna av Måndagsrörelsen
till stöd för Baltikums folk. Den första samlingen
skedde på Norrmalmstorg i Stockholm i mars 1990 och sista i
september 1991 när Estland, Lettland och Litauen blivit självständiga
igen. Varje måndag kl 12.00 samlades vi - 79 måndagar i följd.
Till en början bara i Stockholm, sedan över hela landet.
Talare kom från hela Norden, Baltikum, en rad europeiska länder,
USA osv. Måndagsrörelsen växte till en folkrörelse
som förmodligen bidrog till att ändra den svenska regeringens
hållning i Baltikum-frågan. Från vänster den folkpartistiske
riksdagsledamoten Håkan Holmberg, jag, Gunnar Hökmark (då
riksdagsledamot och senare även partisekreterare för moderaterna)
samt Peeter Luksep (då moderat riksdagsledamot och numera ordförande
för Sverigeesternas Förbund).
Amnesty International, suppleant i svenska sektionens styrelse i början av sjuttiotalet.
Resistance International (RI), ordförande i svenska sektionen 1984-86.
Sveriges Invandrarförfattares Förbund (SVIFF), ordförande 1984-86.
Friheten i Sverige, ordförande från grundandet hösten 1985, efter sammanslagningen med Medborgarrättsrörelsen (ledd av f regeringsrådet Gustaf Petrén) vice ordförande 1988-90 och ordförande 1990-93 i Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige.
Medlem av en rad organisationer från Amnesty International och Östeuropeiska Solidaritetskommittén till Sveriges Författar- resp. Journalistförbund.
Lobbying för Baltikums frihet med några mer eller mindre stora personligheter (men små personer) i internationell politik: från vänster presidenten/poeten Léopold Sédar Senghor i Senegal, USA:s förre utrikesminister Henry Kissinger och Sveriges förre statsminister Olof Palme (som jag tyckte intog en föga heroisk hållning i baltiska frågor, särskilt med tanke på att hans egen mor var född i Lettland):
