ANDRES KÜNG

I Tallinn sommaren 1993 - strax efter starten av Estlands första privata TV-station EVTV (som vi drog igång tillsammans med Kinnevik).

Jag föddes i Sverige av estniska flyktingföräldrar i september 1945 och har jobbat som journalist, författare och företagare.

Sedan jag utgivit 50 böcker på svenska, skrivit tusentals artiklar och hållit ett oräkneligt antal föredrag om att Baltikum borde få (och skulle) bli fritt har jag med min estniske partner Viktor Siilats byggt upp en omfattande företagsgrupp i Estland.

PERSONLIG BAKGRUND:

FÖDD 13 sept 1945 av estniska flyktingföräldrar - Aleksander Küng och Regina (född Lüüdik) - i Ockelbo, Gästrikland

Varit GIFT med Lena Sommer (f.1946), formellt till hösten 1999; barnen Daniel (f.1974), Emilie (f.1978), Frida (f.1986). Familj anno 1980 - tala inte om för Frida att jag lagt in en familjebild med bara Daniel och Emilie som barn (eftersom Frida föddes först 1986).

SLÄKTINGAR: moster Lili (f. 1919) fd chef för Arkeologiska museet i Göteborg samt en rad släktingar i Estland, funna först sedan jag 1988 tilläts återvända till (Sovjet-)Estland efter att ha varit portförbjuden i hela Sovjetunionen i arton år

BOR i lägenhet på Regementsgatan i Malmö och sommarbor i Mossbystrand (väster om Ystad)

FRITID: läsa (och ibland skriva) böcker, spela tennis och golf, titta på romantiska komedier på kabel-TV, resa

Sonen Daniel har jobbat med video,radio och TV, diskat på restauranger och blivit riktigt duktig kock, hjälpt till att lägga vasstak i Skåne, jobbat på pub i London och som reseledare för Fritidsresor på Cypern;

Äldsta dottern - enda fotot hon tillät mig att publicera fast hon är ännu vackrare i verkligheten...Emilie har läst kompetensvetenskap vid Malmö högskola och tyska i Wiesbaden samt pluggar numera vid Göteborgs universitet.

Frida och dåvarande hustrun Lena hittar fjärdedels skilling från 1820 när de grävde bakom sommarhuset. Så sluts cirkeln - min arkeologmoster Lili (Kaelas) släpade mig som barn med på alla arkeologiska och historiska museer tills jag tröttnade - ingen har släpat Frida på samma sätt, ändå älskade hon att besöka Malmö museums forntidsavdelning. Däremot har alla barnen - främst Daniel och Emilie - släpats med på diverse demonstrationer. Daniel var t o m ordförande för ett politiskt ungdomsförbund i Malmö ett tag - och mycket riktigt är inget av barnen politiskt aktivt för närvarande. Men anhängare av baltisk (och svensk) självständighet har de varit hela tiden: Demonstration för Baltikums och (fängslade) balters och andra centraleuropéers frihet i Stockholm resp Malmö. Till vänster - utanför sovjetambassaden i början av åttiotalet - med Daniel och Emilie, till höger - i slutet av samma årtionde - med Emilie och Frida...

UTBILDNING:

1. Estniska skolan i Stockholm 1952-58,

Rektor Uudo Juuno delar ut premium och blommor när jag slutar Estniska skolan i Stockholm (efter sjätte årskursen).

2. Årsta skola och Enskede gymnasium i Stockholm, studentexamen 1964,

Pappa lyckas le (efter mycken träning med mungiporna) - sonen tar studenten.

3. Handelshögskolan i Stockholm, civilekonom 1967,
4. Språkstudier vid olika universitet i Sverige och utomlands, bland dem Sorbonne i Paris (som franska statens stipendiat),
5. Liftat sedan tonåren och därigenom besökt drygt hundratal länder som drygt 20-åring,

UTMÄRKELSER:

Estniska Kommitténs kulturpris för att jag ansågs vara den "otvivelaktigt mest framgångsrike och förtjänte presentatören inför den allmänna opinionen av Estlands problem", 1974.

Hedersledamot av demokratiska motståndsrörelsen i Baltikum 1977.

Garanterad författarpenning ("livstidsstipendium") från Författarfonden sedan 1978 (kan enligt reglerna utdelas till den som varit yrkesverksam i minst tio år och utgivit minst tio böcker samt visar "hög och stigande kvalitetskurva").

Herbert Tingsten-priset 1979.

Den estniska studentkorporationen Vironias "hederspris", medlemsskap på livstid, 1979.

Aleksander Kaelas-priset 1980, instiftat till minne av min mosters förre man som bl a utgav flera skrifter om Estland för Utrikespolitiska institutet i Stockholm.

Kroatiska Riksförbundets frihetspris och hedersmedlemsskap "som erkänsla för hans fleråriga aktiva stöd för den kroatiska minoritetens kulturella intressen och för hans engagemang i kampen för de mänskliga rättigheterna i Kroatien", 1983.

Tidskriften Contras frihetspris för att jag "på ett brett fält förtjänstfullt arbetat för att uppmärksamma allmänheten på och engagera den i frågor som rör mänsklig frihet och värdighet. Detta engagemang har varit sakligt och outtröttligt och byggt på breda kunskaper. Genom att budskapet utformats lättillgängligt har det fått genomslagskraft i media och därmed positivt påverkat det allmänna medvetandet om dessa frågor i vårt land.Särskilt stora insatser har Andres Küng gjort för att sprida kunskaper om situationen i de baltiska staterna, våra tidigare nästan okända grannländer, och Latinamerika", 1984.

Esternas Representation i Sveriges kulturpris 1984.

Mottar kulturstipendium från ordföranden för Esternas Representation i Sverige, ösel- och ölänningen Rudolf Schmuul.

Ervin och Eili Nômmeras pris för "särskilt framgångsrik verksamhet i Estlands frihetskamp och politiska verksamhet", 1985.

Estniska Studentförbundet (EÜS) pris, 1986.

Ungerska Riksförbundets diplom med anledning av högtidsdagen på 30-årsdagen av den Ungerska Revolutionen 1956, 1986.

Estniska TV-programmet Dialogs pris för min "dialog med den svenska regeringen" (sedan jag kritiserat dåvarande utrikesministern Sten Anderssons uttalanden under hans första besök i Baltikum), 1990.

Lettiska Centralrådets hedersdiplom för "utomordentliga insatser i kampen för LETTLAND och lettiska folkets frihetssträvanden under åren 1990-91", 1991.

Estniska utbildningsministeriets diplom för "humanitärt bistånd till Estlands utbildningsväsen", 1992.

Tackbrev från Estlands president och premiärminister på min 50-årsdag, 1995.

Lettlands högsta statliga umärkelse, Trestjärneorden, tilldelades jag av dåvarande presidenten Guntis Ulmanis i november 1998 och

Estlands motsvarighet, Vita stjärnans orden, av president Lennart Meri i februari 1999.

50-årsfesten, den 13 september 1995, började hemma i Malmö och fortsatte i Tallinn - redan på flygplatsen. Där togs jag emot med samma banderoll som överraskat mig på 45-årsdagen när jag kom med en stor svensk delegation till Tallinns hamn. Men en del av medarbetarna var nya: från vänster vice VD Kaur, den Kalmar-utbildade marknadsföringsansvariga Kadri, sekreterarna Eve och Ülle, bokförerskan Merje, kamrern Piret. På plats var ytterligare ett par lovande "medarbetare"...Krista och Viktor (Siilats; medägarna).

Orkestern behövde ingen dirigent.

TACKBREV FRÅN ESTLANDS PRESIDENT OCH PREMIÄRMINISTER:

"Republiken Estlands premiärminister

Ärade herr Andres Küng!

De allra bästa ônskningar med anledning av Er 50-årsdag. Energi och livsglädje för följande långa årtionden i privatlivet, framgång och arbetsglädje i näringslivet!

Med hälsningar

Tiit Vähi"

Premiärministerns brev överlämnades av näste premiärminister, Mart Siimann, men att han skulle bli det visste han knappast då...

På plats vid mottagningen var också tre fd premiärministrar: Indrek Toome, Edgar Savisaar och Mart Laar:

.. ..

"Republikens President

Värderade Andres Küng,

Du hörde alltid till dem, som trodde på Estland och bevisade det i ord lika väl som i handling. På Din femtionde födelsedag tackar Dig Republiken Estland Dig för det arbete Du utfört och önskar Dig fortsatt lycka, hälsa och håg!

Din

Lennart Meri

Stockholm den 13 september 1995"

Den dåvarande president var alltså på besök i mitt första hemland och kunde därför inte delta, men hans företrädare Arnold Rüütel var kvar i mitt andra hemland och var med. Han hade förresten skrivit ett ganska trevligt förord till min stora handbok "Baltikum" (Winbergs, Sundsvall 1991). Här ett utdrag:

"Med glädje har jag följt mannen från min hembygd, Andres Küng, vars släkt härstammar från Saareküla på Saaremaa (Ösel), och hans verksamhet för att utveckla förbindelserna mellan Estland och Sverige. Han har bidragit till att återupprätta såväl färje- som flygförbindelserna samt vid sakapandet av den Ekonomiska samarbetskommissionen mellan Estland och Sverige och det Marknadsekonomiska centret i Tallinn.

Jag har haft tillfälle att ta emot många grupper av journalister, affärsmän, politiker och kulturintresserade som på Andres Küngs initiativ har besökt Estland under senare år. Det har också för mig personligen varit en källa till glädje att få använda honom som tolk och rådgivare såväl i Nordiska Rådet som i andra sammanhang.

Med tacksamhet har jag följt Måndagsrörelsen, som i Sverige lär ha utvecklats till en bred folkrörelse till stöd för de baltiska folkens fredliga frihetskamp. Andres Küng är en av initiativtagarna till denna rörelse samt styrelsemedlem i Estlans informationskontor och Vänskapsförbundet Sverige-Estland.

Det finns knappast någon som gjort mer än Andres Küng för att i Sverige informera om Estland och det estniska folket.

Arnold Rüütel

Ordförande för Republiken Estlands Högsta Sovjet" (=Estlands "president").

Den som vill ta del av motsvarande förord av Litauens president Vytautas Landsbergis och Lettlands Anatolijs Gorbunovs är välkommen att titta i ovannämnda bok.

POLITISK VERKSAMHET:

Liberala Studentklubben Sthlm (=Stockholm), ordförande 1966-67.

Folkpartiets Ungdomsförbund, styrelsesuppleant 1970-71.

Folkpartiets partistyrelse, ledamot 1982-91. Här med en fp-ledare, Per Ahlmark, på hans arbetsrum och med en annan, Bengt Westerberg, strax efter Baltiska frihetskryssningen 1985.

Folkpartiets Internationella fond, ordförande 1982-1991.

Sveriges Riksdag, ersättare i oktober resp december 1982.

Küng med drottning i Brasilien 1984. Riktige kungen något i skymundan den gången...

Estniska Liberala Partiet (i Sverige), styrelseledamot sedan 1973.

Estniska Liberala Partiet (i Estland), grundarmedlem 1990; partiet kallas numera Reformierakond (Reformpartiet) och har ett par gånger deltagit i regeringen.

"Exilparlamentet" Esternas Representation i Sverige, ledamot sedan 1977, flest röster (tillsammans med min barndomskamrat, journalisten/författaren Ülo Ignats) vid de flesta valen under 1970,-80 och 90-talen.

Estnisk ordförande för den Baltiska Freds- och frihetskryssningen sommaren 1985. Till vänster då 11-årige Daniel med en lettisk "medfånge", Atis Lejins (forskare vid Utrikespolitiska institutet - först i Stockholm och sedan i Riga, vars skrift "Gäst hos KGB" /Sthlm 1983/ jag skrivit förord till). Till höger med hustrun, Daniel och snart 7-åriga Emilie:

Medlem av en rad andra estniska och baltiska organisationer som studentkorporationen Vironia, forskarsammanslutningen Association for the Advancement of Baltic Studies (AABS), Estniska Kommittén, Estlands informationskontor, Vänskapsförbundet Sverige-Estland.

Estlands Kongress, vald till ledamot våren 1990 med flest röster av samtliga sverigeester.

Rådgivare till Estlands dåvarande "president" (egentligen ordförande för Estlands Högsta Sovjets presidium) och regering.

En av grundarna till Måndagsrörelsen till stöd för Baltikum 1990-92.

Sista gången med "gänget"- de fyra grundarna av Måndagsrörelsen till stöd för Baltikums folk. Den första samlingen skedde på Norrmalmstorg i Stockholm i mars 1990 och sista i september 1991 när Estland, Lettland och Litauen blivit självständiga igen. Varje måndag kl 12.00 samlades vi - 79 måndagar i följd. Till en början bara i Stockholm, sedan över hela landet. Talare kom från hela Norden, Baltikum, en rad europeiska länder, USA osv. Måndagsrörelsen växte till en folkrörelse som förmodligen bidrog till att ändra den svenska regeringens hållning i Baltikum-frågan. Från vänster den folkpartistiske riksdagsledamoten Håkan Holmberg, jag, Gunnar Hökmark (då riksdagsledamot och senare även partisekreterare för moderaterna) samt Peeter Luksep (då moderat riksdagsledamot och numera ordförande för Sverigeesternas Förbund).

Amnesty International, suppleant i svenska sektionens styrelse i början av sjuttiotalet.

Resistance International (RI), ordförande i svenska sektionen 1984-86.

Sveriges Invandrarförfattares Förbund (SVIFF), ordförande 1984-86.

Friheten i Sverige, ordförande från grundandet hösten 1985, efter sammanslagningen med Medborgarrättsrörelsen (ledd av f regeringsrådet Gustaf Petrén) vice ordförande 1988-90 och ordförande 1990-93 i Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige.

Medlem av en rad organisationer från Amnesty International och Östeuropeiska Solidaritetskommittén till Sveriges Författar- resp. Journalistförbund.

Lobbying för Baltikums frihet med några mer eller mindre stora personligheter (men små personer) i internationell politik: från vänster presidenten/poeten Léopold Sédar Senghor i Senegal, USA:s förre utrikesminister Henry Kissinger och Sveriges förre statsminister Olof Palme (som jag tyckte intog en föga heroisk hållning i baltiska frågor, särskilt med tanke på att hans egen mor var född i Lettland):

FÖRFATTARSKAP:

Skrivit två pjäser för radioteatern - en om den estniske motståndsmannen Sergej Soldatov och en om den ryske baptisten Georgij Vins.

Översatt den estniske läkaren Ilo Käbins bok "Till lands och till sjöss" (Lund 1972), en studie över estländska läkare-upptäcktsresande genom tiderna, till svenska.

Själv utgivit drygt 50 böcker på svenska, bland dem ett trettiotal om Estland och Baltikum. Den första var reportage- och debattboken "Latinamerika - reform eller stagnation" (1969). Egentligen var vi ett dussintal ungliberaler som skulle skriva den boken, men en efter en föll de små "negerpojkarna" ifrån och så fick jag skriva kapitel efter kapitel ytterligare. Undras om jag dristat mig att börja om jag vetat att jag måste skriva hela boken själv?

För första gången i Estland - som 24-åring sommaren 1970 på Sveriges Radios uppdrag. Inte hade jag då kunnat ana att jag efteråt skulle skriva en bok som gav mig portförbud i hela Sovjetunionen i arton år. Inte heller att en KGB-officer nitton år senare skulle berätta för mig att cykeln på bilden fick KGB tro att jag var en speciellt slug spion. De var nämligen vana vid att skugga misstänkta besökare till fots eller per bil och trodde att jag tagit med cykeln för att lättare kunna skaka av mig "överrockar". I själva verket kom jag för sent till Skeppsbron i Stockholm och vågade inte lämna cykeln på kajen av rädsla för att den skulle bli stulen. Därför tog jag den med först på Finlands- och sedan på Estlandsbåten. Så gjorde slumpen mig till "spion" i KGB:s ögon...

De senaste - eller som svenskar med dålig språkkänsla eller förlorat förtroende för mig som författare brukar säga - sista Baltikumböckerna är den praktfullt illustrerade handboken "Baltikum" och närmast akademiska avhandlingen "Sverige och Estland. Äntligen goda grannar?", båda utgivna 1991, samt personligt hållna resehandböcker om Estland, Tallinn, Riga resp. Vilnius (1990 resp 1992). Den allra senaste boken "Helig dåre. Boken om Erik Edin" utgavs av Sellins förlag i maj 2001.

Flera av böckerna har utgivits på finska, en del på estniska, lettiska, litauiska, engelska, tyska, norska, isländska, polska, ryska, japanska och koreanska.

Medlem av Sveriges och Estlands Författarförbund, varit ordförande för Sveriges Invandrarförfattares Förbund (SVIFF) 1984-86 samt styrelseledamot i Eesti Kirjanike Kooperativ (Estniska författarkooperativet) i Lund.

Se också min kommenterade bokförteckning.

JOURNALISTISK VERKSAMHET

Efterträdde Herbert Söderström som redaktör för kulturkvarten OBS 1969-72 ("Sveriges Radios dittills yngste chefredaktör" med bl a Peter Werner och Staffan Hildebrand som medredaktörer och en rådgivargrupp bestående av Rolf Alsing - senare chefredaktör för Aftonbladet , Carl Bildt och Urban Ösby - numera psykiater vid Huddinge sjukhus).

Sändningsdags för OBS kulturkvarten i radio...

Utrikeskommentator i TV 1:s familjeprogram Barnjournalen 1972-82 (med Bengt Fahlström som redaktionshef och/eller programledare),

Medlem av redaktionen för det kristna nyhetsprogrammet "Mellan himmel och jord" (med bl a Siewert Öholm och Lars Adaktusson)

Varit krönikör i en rad svenska och estniska dags- och veckotidningar, bland dem Estniska Dagbladet, liberala nyhetsmagasinet Nu, den kristna rikstidningen Dagen och likaledes kristna Svensk Veckotidning. Även porträtterat TV-kolleger i Året Runt under några år.

Den skandinavisk-ättade amerikanske missionären Bruce Olsons bok "Driven av kärlek" (Libris, Örebro) hade blivit en bästsäljare i kristna kretsar. I boken skildras Bruce som en föredömlig missionär. Men så påstod en god vän till mig, antropologen och författaren Lars Persson, att Bruce tvärtom var "kulturmördare" och t o m mördare. Det kristna förlaget förfärades och bad mig söka sanningen. Min hustru var inte särskilt förtjust i att jag skulle ge mig ut ensam i djungeln på jakt efter en misstänkt mördare. Men jag for och resultatet blev en äventyrs- och uppbyggelsebok som gjorde mig rätt uppskattad i (framför allt fri-)kyrkliga kretsar, särskilt eftersom jag kom fram till att Bruce var ett föredöme. Undras om jag blivit lika populär i kristna kretsar om jag funnit, att han var mördare?

Skrivit tusentals debatt- och nyhetsartiklar om framför allt Estland och Baltikum.

Ofta anlitad som föreläsare av skolor, församlingar, föreningar och företag.

EKONOMISK VERKSAMHET:

Ägare och VD för konsultföretaget Andres Küng AB. Styrelseordförande för den estniska företagsgruppen Info Enterprises Group (IEG), som ägs och drivs tillsammans med (hemma-)estniske partnern Viktor Siilats och hans hustru Krista. IEG omfattar bl a :

- det helägda videoföretaget Eesti Video (EV; Estlands Video), som 1993 blev huvudägare till Estlands första privatägda TV-bolag EVTV som blev störste ägare i TV3 Estland,

- Balti merekaatrid (BMK;Baltic Motor Cruisers), generalagent för svenska Storebro och Nimbus, engelska Princess och amerikanska Bayliner,

- Market Economy Center (MEC; helägd avdelning inom IEG), ordnar konferenser, presskonferenser, större marknadsundersökningar mm.

Även styrelseordförande för helägda Info Auto (IA), generalagent för Ford, Volvo Personvagnar och Renault samt Volvo Penta).

Med PGGyllenhammar innan han stoppade boken som jag höll på att skriva om honom och Volvo

Partnern Viktor med sovjetisk bil...

och med svensk bil utanför vår just invigda Volvoanläggnings hörn i Tallinn

Tillsammans med Siilats var vi störste ägare i Baltikums ledande nyhetsbyrå Baltic News Service (BNS) tills vi sålde våra aktier till Marieberg resp Sanoma-koncernerna.

Intrum Justitia AS i Estland grundades samma dag i september 1995 som jag fyllde femtio år och på samma restaurang, Gloria, där vi tidigare på dagen firat min födelsedag. Från vänster internationella Intrums VD Lars Rohwer från Amsterdam, Krista Siilats, internationella Intrums skapare och huvudägare Bo Göransson från Winchester/ Dalarö, jag, finska Intrums VD Thomas Feodoroff och Viktor Siilats. Efter några år sålde vi vår andel till internationella Intrum.

IEG:s högkvarter låg under flera år på Tatari 54, bakom Hansabankens huvudkontor.

Ni kan nå mig via:

fax 040 98 40 42

e-post andres.kung@mailbox.swipnet.se